presentation
""Halloj!
Vicky/Vicki kallas jag (det råder väldigt skilda meningar bland folk i min närhet om vad som är “rätt”, men jag är sjuuukt flexibel och tillåter båda). Victoria heter jag egentligen och jag blir 23 nu i april. Ju mer jag läser andras presentationer här och våra uppgifter, desto mer peppad blir jag på det här! Sedan jag kom hem från min och min sambos sju månader långa resa runt halva jorden (Sydostasien, Australien och Afrika) - en dröm och ett livsmål sedan länge - har jag känt mig så vilsen i livet och inte vetat vad jag vill göra av mig själv. Men så har jag saknat mitt skrivande en himla massa, och då var ju en kurs som denna given!
Jag bor med min sambo John i Täby, en förort till Stockholm, och jobbar för tillfället på en Te- och Kaffehandel. Där säljer jag kaffebönor till besserwissriga kostympappor, sojalatte till modemedvetna bebismorsor och lösté till fantastiska pensionärer - mest för att få pengar i fickan tills jag kommer på vart jag egentligen är på väg, men det är lugnt för jag stortrivs. Jag och John är väl inte dina typiska täbybor egentligen(om man utgår efter stereotypen alltså), han som lajvare och ivrig hobbyhantverkare, jag som estet i själen med en förkärlek för fjädrar och skrivböcker med svarta kulspetspennor till. Men vi trivs himla bra ändå.
Förutom skrivande älskar jag teater, film och söta djur bland annat. Jag drömmer just nu mest om en större lägenhet, en fluffig liten katt eller två, och en ny utlandsresa till kanske Sydamerika. På bokfronten har jag tyvärr fastnat i fantasyträsket(eller alltså, jag lider inte, men man borde ju vara lite mer ombytlig) sedan jag upptäckte min författargud Robin Hobb. Inga böcker har fått mig att känna så många känslor som hennes, and I do love my emotional books. Usch vad jag ljuger, jag har faktiskt varit fantasynörd sedan första Harry Potter-boken kom ut, att säga nåt annat är ju bara lögn. Jag har alltid varit en fantasyläsare helt enkelt. På senaste tid har jag jobbat lite Gaiman, Stephen King och The Hunger Games också, men ni märker ju vilket genre det generellt sett blir. Jag ser detta som ett tillfälle att få massa boktips också!
---
Jag tror mitt skrivande började rätt tidigt och jag minns när jag gick i första klass och snöade in nåt otroligt på en skrivuppgift om en magisk mantel. Tillslut hade jag skrivit en följetong på 7 delar som involverade allt från regnbågsfärgade enhörningar (varför inte liksom?) till magiska vattenpölar. Ja och man ser visst fantasyhintar redan där, det kanske var något medfött till och med? Lovar att mitt första ord var “drake” eller “trollkarl”.
För mig är skrivande och text ett sätt att leva extra mycket på något vis, jag vet att det låter flummigt och pretentiöst (man måste ju vara lite pretentiös ibland, eller?), men för mig känns det verkligen som att varje gång jag öppnar en bok, skriver en text, ser en film - så öppnas en ny värld att hoppa in i, leva i och utforska. Det är definitivt mer vanligt än ovanligt att jag tittar upp från en bok och verkligen måste tänka efter lite innan jag kommer ihåg vem jag är och vilket liv som är mitt (det går verkligen till överdrift många gånger, jag tycker smått synd om min sambo som får samla ihop mig ibland när något slutar sorgligt, haha).
I skrivandet upplever jag också att man plötsligt kan sätta ord på känslor som man kanske tidigare inte förstått, och man får kanske bearbeta något genom att försöka förklara det i ord. Jag fascineras mest av folk som använder små enkla medel och enkla ord för att uttrycka så mycket. Himla ballt.
Anledningen till att jag söker den är kursen, är att jag känner att jag tappat bort en del av mig själv litegrann. Jag har alltid haft ett enormt behov av att uttrycka mig, vara kreativ och analysera saker och ting, men känner att sedan jag slutade gymnasiet har det sakta runnit ut i sanden. Vuxenlivet tog över och att komma igång med allt sånt där annat tog fokus. Varje gång jag väl har velat skriva så har jag liksom förväntat mig att en förstklassig roman bara ska trilla ur mig. Så någon form av knäpp prestationsångest har gjort att ingenting skrivs alls i stället. Och jag saknar det jättejättemycket. Därför är jag enormt glad över att jag ska läsa den här kursen (här vill min pappa att jag ska skriva “ååh, nej, jag menar ju SKRIVA den här kursen, höhöhö”), att få möjlighet att inspireras av andra med samma intresse, att analysera och diskutera och fullständigt nörda ner mig i det här med text och berättande. Jag hoppas på att hitta tillbaka till min röst och min inspiration, jag hoppas jag får massa idéer och att skrivkrampen lossnar så att en framtid som någon form av författare/frilans inte längre känns lika avlägsen!
Hoppsan, nu blev det här lite långt, sorry. Det var kul och det skenade iväg helt enkelt.
Så nu slutar jag. Så. Slut.""
