vicksy

Man pratar alltid om att se framåt - men jag har nyss upptäckt hur inspirerad man kan bli av att se bakåt. Så här skrev jag om mig själv för snart tre år sedan,och jag känner lite att fan, jag hade rätt bra koll på visa delar av mig själv då. 

---------------------------------------------------

Vicki, who's that liksom? Hmm, ska jag vara helt ärlig ska jag nog säga att mitt mest framträdande drag att jag är en drömmare. En riktig drömmare. Alltså, inte sådär att jag flöjtar iväg hela tiden och blir glasartad i blicken och... eller joo, det också faktiskt. Eftersom jag har räknat ut att jag med mitt nuvarande jobb åker buss 25h i veckan har jag en hel del dötid - där jag för det mesta sover och drömmer vividly - eller fantiserar och drömmer mig bort i olika scenarion, både verkliga och overkliga.


För man kan väl säga såhär, att jag har en thing för overkliga ting (jaha, nu skriver jag på vers också, vad fint). Det märks väl till stor del genom att mina favoritböcker är Harry Potter, Sagan om Ringen, Twilight, Robin Hobb-böckerna, The Belgariad osv, osv. Jag har alltid varit enormt fascinerad och intresserad och faktiskt helt kär i trollkarlar och drakar och tomtar och troll och alla övernaturliga sagoväsen. Jag har faktiskt inte läst många böcker alls som inte har någonting med fantasy att göra. Min högsta dröm är att en gång vakna upp och inse att jag befinner mig mitt i en fantasyvärld. Jag tror att det mest beror på min attraktion till meningsfullheten i att kämpa mot ondskan. Det är så självklart i en fantasyvärld vad målet med livet är på något sätt. Och det är något som jag försöker tillämpa i den här världen också då och då. Inte riktigt lika lätt då bara. 


Egentligen är väl hela jag baserad på min ENORMA inlevelse. Alltså jag skojar inte, jag lever mig in så enormt när jag läser att det alltid tar mig lite för många sekunder att komma ihåg vem jag är, var jag är och att jag lever på planeten jorden. Det är samma sak när jag kollar på film (oftast är det jag och Amanda som knarkar romantiska komedier eller Austen-filmer, det äger). Jag blir nästan alltid förälskad i huvudkaraktären så att jag på riktigt får skutteliskutt i magen och blir ledsen när filmen är slut. Usch det låter så himla patetiskt, och det är det väl också ibland, men samtidigt är det nog den egenskap som jag gillar mest hos mig själv. Jag tror att det är på grund av den egenskapen som jag får höra att jag är bra på att sätta mig in i andras känslor och förstå olika människor och deras känslor och problem. 


NÄÄ, nu blev jag jävligt långrandig här känner jag. Jag tror jag kan sammanfatta resten utav mig i att jag är en solklar känslomänniska (vadå logik, finns det? Follow your heart säger man väl?), jag är väldigt kreativ och estetiskt lagd. Älskar att pyssla, skriva (no shit!?), läsa, fota, sjunga osv, osv... Jag är supersocial och älskar att umgås med människor. Well. that's me! IN a nutshell.